Tiden har börjat gå fort nu och dagarna flyter nästan ihop. Jag har börjat drömma på nätterna igen och jag tror att det är ett tecken på att jag börjar känna mig hemma igen. En del av mig skulle hemskt gärna vilja skriva om nattens drömmar, men jag tror inte att det intresserar min handfull av läsare.. well.. Helgen har gått så fort, i lördags vaknade jag strax före elva och sedan gick min roomy och jag och köpte massa mat och gjorde en stor brunch. Vi hängde med hennes vän en stund och helt plötsligt slog klockan 17.00 och det var dags att göra sig i ordning för mig. På kvällen var vi ca 50 utbytesstudenter som åt middag på den dräggigaste restaurang ni kan tänka er. Sedan var vi några som var bjudna till en inflyttningsfest några kvarter bort.
I söndags var jag, Mateena (roomy), Carla och Omash och kollade lite nödvändigheter i en galleria. Vi åkte runt utanför staden och gick runt bland marknader och käkade lunch på en Indisk restaurang där vi fick valfri curry, ris, chapati, pommes, grönsaker och soppa för totalt 40 hkd var. På kvällen var jag bjuden till en fördelsedagsmiddag för en tjej som heter Nita. Eftersom Nita kände en kille som är halv Hongkongare så blev vi guidade av honom under kvällen och käkade fantastisk italiensk mat, följt av efterrätt i en takträdgård med utsikt över Victoria Harbour. Jag åkte hem 22.30 medan mina vänner stannade kvar och festade till klockan 5.30 på morgonen. Det är första gången jag åkt själv genom HK på natten, det kändes förvånansvärt tryggt. När jag kom hem mötta Mateena mig halvvägs och så gick vi hem och åt mango från marknaden och skrattade till Youtube-videor på katter. Det var en riktigt bra dag igår.
Idag har jag haft två lektioner. Den första var Legal aspects of business, en kurs som jag gillar mer och mer. Läraren är super engagerad och smyger in en hel del politik i våra lektioner, efter vilket han snabbt tillägger "but dont tell anyone". Det är intressant att sätta sig in i relationen mellan PRC och HKSAR.. att vara HK-bo kan inte vara helt lätt. Det är fritt att kritisera HK:s regering men totalt förbjudet att kritisera Kinas. Det kursen handlar om är inte politik, men det är nästan omöjligt att diskutera juridik utan att samtidigt diskutera samhälle. Under lektionen är det mest läraren som pratar, ibland ställer han frågor och eftersom att jag är som jag är så svarar jag gärna.. tyvärr är "the lokals" väldigt tystlåtna och skrattar mest. Jag fick svara på en fråga och läraren gav mig poäng, vilket innebär att jag har fått en viss procent av mina närvaropoäng uppfyllda och har kommit närmre ett A. Det är klart att jag gärna vill ha ett A, det är ju det högsta betyget.. men samtidigt känns det inte rättvist att som utbytesstudent "ta poäng" när läraren endast FÅR ge 20 % av klassen ett A. Om flera är lika duktiga spelar det ingen roll, läraren är bunden till dessa 20 % max. Med det här systemet är det inte svårt att förstå att Asiens ungdomar pressar sig själva hårt, tävlar, sover i biblioteken och till och med tar hoppar från byggnader då de inte står ut med pressen. I vissa kurser är maxgränsen för antal A ännu lägre.
Jag måste bara avsluta det här inlägget med att säga att jag älskar den här staden. Jag älskar variationen, stadens olika uttryck och personlighet. Det är många här som går och klagar på mycket, men samtidigt många som dagligen går och svärmar över tillvaron - mig inkluderad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar