Jag känner mig så otroligt ensam idag. Inatt vaknade jag av att jag hade så ont i huvudet, sedan kunde jag inte somna om för att jag bara låg och svettades pga feber. Min hud gör ont att ta på och nacken är stel. Min hals är totalt svullen och jag kan inte prata och inte svälja utan att grimasera. Jag har fått någon slags generell antibiotika att ta i fem dagar, men kommer nog inte att fullfölja den kuren utan åka till det större sjukhuset imorgon. Ush, att vara sjuk hemma är verkligen något helt annat än att vara sjuk här. Här finns ingen som klappar dig på huvudet, ingenstans du kan ligga och känna dig halv-okej med att vara sjuk i några dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna vårdcentralen men det gör jag idag. Systemet här är så annorlunda, den lokala läkaren skriver ut fem påsar med piller till varje patient utan att riktigt se över vilka symptom den sjuke har.
Jag kommer inte att gå på mina nästa två lektioner, det bara går inte... och det känns så frustrerande för jag vill verkligen gå, men jag måste kämpa för att sitta upprätt idag. Det här är verkligen ett tråkigt inlägg i bloggen, men det är ju samtidigt del av upplevelsen här. Jag vill bara inte att det ska va något allvarligt, jag orkar inte med fler såna erfarenheter.
För övrigt har vi en tyfon över oss, så Lingnan är en blöt och trasig plats idag.
Hej,
SvaraRaderadet låter kämpigt... hoppas du får bra vård. Krya på dig! Kram,
Elisabet
Hej Elisabeth!
SvaraRaderaJag är inte så van vid det här med att blogga, men nu har jag listat ut hur man svarar på kommentarer! Så kul att se att ni läser, hoppas allt är bra med er i Sverige. Ibland får jag lite uppdateringar från mamma.
Jag fick ordentligt med vård och mår bra nu. Livet rullar på och skolan går inte att pausa så jag är glad att det gick så smidigt ändå!
Kram på er!