Weekends Magic

Men hur underbar har inte helgen varit då?

Fredag var lugn och mysig, jag lagade middag i vår vånings allrum/kök och inväntade Cuong som åkte direkt från jobbet. Vi pratade lite med ett par kompisar som just bokat en resa till USA genom en billig hemsida, så vi beslöt oss för att kika lite vi med. Vi hade redan uteslutit att resa längre än till Kina, på grund av att det är så dyrt runt jul, men så hittade vi biljetter till och boende i Vietnam för totalt 3 500 kr. I jul drar vi alltså till Vietnam, så häftigt och så härligt att ha något att längta till när jag skriver mina sluttentor i december.

Igår (lördag) åkte jag, Cuong, Will och Aaron den långa vägen till Sai kung för att gå på hike och avsluta med cliff-jumping. Efter två byten med MTR, en bussresa, Uber-resa och en taxi resa var vi framme för att påbörja vår vandring. Naturen var fantastisk och solen sken. Vi kunde inte ha haft en bättre dag. Det var så roligt, Will och Aaron är båda Amerikaner helt utan spärrar så samtalen bär alltid iväg för långt.

På vägen hem från vår hike kunde vi antingen betala 130 hkd för en båtresa hem, eller vandra samma väg tillbaka genom bergen och hoppas att det fanns taxis där. Vi snålade och valde att vandra... Nu måste jag berätta att vandringen börjar en bra bit upp i bergen (minst 2 timmars promenad från närmsta busstopp) och klockan var redan fem så det började bli mörkt. När vi kom till den plats vi blivit avsläppta så såg vi ett gäng människor där. Ingen hade teckning på sin mobil och den taxi som stod på plats var förbokad. Efter många om och men när vi insett att ingen taxi skulle komma började vi den långa vandringen i mörkret, längs med en allt för smal bilväg i bergen, för att ta oss hem. Vi mötte ett par taxis och försökte stoppa dem men de var alla förbokade och sa att de skulle ta 100 hkd per person, vilket är helt vansinnigt. Vid den här tiden var vi sju personer, för vi träffade tre andra strandade utbytesstudenter från Hong Kong university som ville hänga med oss mot en taxi/buss. Som tur var lyckades vi stanna ännu en taxi och Cuong fick sköta snacket. Gubben som körde tog oss alla sju med tillbaka till en busshållplats, för endast 20 hkd per person. Bussen vi sedan tog var en minibuss, dessa får en att känna sig som Harry Potter i tredje filmen, då han åker i en helt vansinnig buss som blir smal/bred/lång beroende på trafiksituation. Varning för illamående med andra ord! Tillslut tog vi oss till Sai Kung, hamnbyn som vi utgick ifrån för att ta oss till bergen. Vi åt middag tillsammans och sedan åkte jag och Cuong hem till honom i Causeway Bay, trötta och glada.